Under våren blir det högst påtagligt för förskolans äldsta barn att något stort är på gång. De yngre kompisarna går på sina utvecklingssamtal medan de stora barnen väntar på utskolningssamtal. Fröknarna och kökspersonalen planerar datum för att hälsa på i den stora matsalen och plötsligt kommer där en och till och med två inbjudningar till Gula Villan. Skolstarten närmar sig! För de allra flesta är det efterlängtat och för några andra mer ovisst och känslosamt. Med vårt nära samarbete hoppas vi dock att vägen från förskola till skola inte ska kännas så lång.
En dag samlar fröknarna från skolan (som annars löser av förskolepersonalen för planering en gång i veckan) ihop de stora barnen på samlingsmattan och berättar att dom minsann ska bli deras fröknar i förskoleklass. Någon man redan känner, så bra! Efter att den blivande fröken från skolan hälsat på är det dags för första turen ner. Gula Villan är en gammal träbyggnad längst ner på kasernområdet där Uddevallas Fridaskola och förskola är belägen.
Huset med två entréer är alldeles lagom stort för att rymma bara förskoleklassen med sina två grupper. Det här gör att man under sitt första år i skolans värld har möjlighet att hålla sig lite för sig själv och i den takt man själv vill släppa in de större barnen eller göra svängarna utanför huset längre och längre. Vid första besöket i Gula Villan får man träffa en tredjedel av sin blivande klass men också storkompisarna. De barn som efter sommaren går i första klass och som så nyss vet hur det kändes att komma ny till skolan för allra första gången. En storkompis som kanske bättre än en vuxen kan få en ny och liten vän att kunna släppa sin förälder för det två timmar långa besöket utan tårar.
Efter samling med namnsång och en stunds lek blir det matsalspremiär. Stor salladsbuffé, flera rätter att välja mellan och mjölk att hämta i en stor apparat. Många barn har syskon eller andra kompisar på skolan och får påhälsning vid bordet. När magen är mätt bär det ner mot Gula Villan igen och besöket avslutas med samling igen.Det är som en skoldag fast i väldigt förkortat format.
Vid det andra besöket har alla 52 barnen samlats. Under tiden det leks och käkas glass i Gula Villan får föräldrarna på annat håll veta mer om inskolning och om fritids. När man återförenas igen finns mycket nytt att berätta. Någon har träffat kompisen från simskolan och en annan har hittat någon med samma namn som sig själv. Flera barn vill helst inte gå hem fast att timmen är sen.
På förskolan dagen efter är det som om nedräkningen börjar. Då går snacket, om hur länge det är kvar tills det är på riktigt, om vad man kan göra i skolan, hur det ser ut i Gula Villan, vilka andra barn man träffat. Och några av de andra barnen känner inte en enda när dom börjar, hur känns det, undrar flera?
Efter några extra lunchbesök i matsalen och utskolningssamtal är det dags för den högtidliga utsparken. Pojken jag pratar med har tre stora tankar kring dagen: Att det blir ett högt hopp, att det känns roligt att alla förskolekompisar står applåderande utanför fönstret och, sist men inte minst, att det blir trerätters! Förrätt, varmrätt och efterrätt står uppskrivet på menyn som står på det festligt dukade bordet med blommor och servetter. Innan lunch delas det också ut diplom. Ett rullat papper med namnet och alla goda egenskaper som var och ett av barnen besitter. Stiligt ihopbundet med blågula snöre.
Efter detta är barnen redo att flyga ut ur förskole-boet. Med massor av kunskaper för livet under sina vingar hoppar de ut till applåder genom fönstret, ner i sandlådan. Inte särskilt högt eller långt, men väldigt stort!