Bild - Att bestämma tillsammans – en konst att träna på
  • Författare: Elin, förskolelärare

Att bestämma tillsammans – en konst att träna på

Att bestämma tillsammans är inte alltid så lätt, inte ens för vuxna, men det är en central del av demokratin – och därför en konst som är viktig att träna på. Sannolikt har den träningen börjat redan hemma och det är definitivt en viktig ingrediens i livet på förskolan. Många härliga kompisar som det finns viljor. Så här kan det gå till i praktiken!

Det finns gott om möjligheter för förskolebarn att träna inflytande, det handlar bara om att se och ta vara på tillfällena. Med en medveten och långsiktig idé om att demokrati är något man tillägnar sig formas framtiden. Vilka är det egentligen som bestämmer? Det hade ju varit enkelt och väldigt tryggt för oss pedagoger om vi själva på arbetslagsplaneringen bestämt hur varje timme, varje dag, varje vecka skulle se ut. Tryggt och ganska tråkigt, för det är inte så vi vill jobba på Frida.

Här ska eleverna, och barnen, ”erbjudas ansvar och inflytande och mångfald ska prägla verksamheten”. Känns orden igen? Jajamän, de finns i våra riktlinjer och har funnits där sedan Frida startade. Hur ska vi då kunna vara med och skapa de där initiativtagande barnen som senare i livet själva ska bestämma om sin resa? Tågluffarmetaforen återkommer ständigt och vi kan vi applicera den på frågor som: Vilket mål har din resa? Vad du ska packa i ryggsäcken? Vilka stopp vill du göra längs vägen?

Redan i förskolan vill vi göra barnen medvetna om möjligheterna att påverka sin tillvaro. Låta dem se att de vuxna tycker att deras åsikter är viktiga och att man som liten kan skapa innehåll i den redan satta och tydliga ram som pedagogerna arbetat fram. Vi funderar en stund på hur det går till, hur vi låter de minsta barnen påverka sin tillvaro, hur de får ”styra och ställa”. Om vi hittar moment där de små verkligen får utrymme att vara medbestämmande, att känna sig delaktiga i en process. Flexibiliteten gör att vi här kan lyssna till barnens åsikter, ändra i dagens schema och tänka om. Om leken vi förberett inte alls gick hem bland barnen, om den fria leken fungerade så bra just den där förmiddagen att det var synd att bryta den för att gå ut. Istället för fruktsamlingen kanske man kan sälja äppelbitar i låtsasaffären eller kanske Star Wars-gänget landar på en banan-landningsbana som sen äts upp av Luke Skywalker eftersom han var förvandlad till en jätte och kunde äta allt som var gult som stjärnorna.

I vardagen kan det handla om just det ovan nämnda. Att en lek fungerar så bra att man låter den fortgå eller att något barn framför sin önskan om att vilja gå ut då vi egentligen tänkt vara inne. I vilket rum vill jag leka och med vilka kompisar. Det kan också vara att barnen visat stort intresse för någonting och att vi då utgår från det när vi planerar våra områden. I de här situationerna är barnen inte särskilt medvetna om hur de påverkar tillvaron men vid andra tillfällen kan de tydligare se sitt medbestämmande.

Vid vårt senaste områdesarbete blev det tydligt då barnen röstade om vilka husdjur vi skulle jobba med. För att inte påverkas av vilket djur kompisen valde fick man med tilldelad duplo-kloss gå in under trappan där man la sin kloss i en påse märkt med respektive djur. Vidare fick man vänta i en annan del av rummet tills alla lagt sin röst och då var det dags för rösträkning. Flest klossar = flest röster. Vid det här laget hade några barn redan uppskattat vilket djur som vann men för att tydliggöra för alla byggde vi upp klossarna till torn.

Andra omröstningar kan handla om vilka leksaker som ska köpas in, om vi ska sjunga om Pippi eller Kalle Theodor, vilken bok vi ska läsa på vilan, om vi ska ha ris eller potatis till köttgrytan eller åt vilket håll luffen ska gå. Ibland blir flera val möjliga och alla får det just dom önskat och ibland får man se att det blev just det alternativ som fick flest röster, en nyttig träning i balansen mellan att få som man vill och att acceptera ett majoritetsbeslut.

Det blir också en typ av medbestämmande då vi ställer några av de hundratals frågor som ställs varje dag på förskolan. ”Hur tror du att kompisen känner nu?” och ”Vad kan du göra för att det ska kännas bättre för din kompis?” undrar vi när någon sårat en annan. Barnen är själva med och bestämmer hur fortsättningen ska bli. Innebörden och motivationen blir en annan än när den vuxne bestämmer att ”Nu säger du förlåt!”. När barnen bestämt, är vi där och uppmuntrar och ger positiv feedback till bra beslut i de vardagliga situationerna – och så leder den demokratiska träningen vidare till nya sammanhang på förskolan, i skolan … och resten av livet.