Men så till slut, efter att ha väntat i en halv evighet, får vi reda på det: De tre ungdomsböckerna ”Janne, min vän” av Peter Pohl, ”I taket lyser stjärnorna” av Johanna Thydell och ”Jag saknar dig, jag saknar dig!” av Peter Pohl och Kinna Gieth. Alla tre är, på ett eller annat sätt, uppväxtskildringar. Till en början var jag kanske lite skeptisk – om du är uppväxt på Harry Potter och dränker dig själv i andra fantasyböcker kan tre böcker om helt vanliga, svenska, tonåringar verka lite lamt – men i efterhand är jag ändå nöjd!
Själva arbetet gick ut på att vi under läsningens gång skrev ner våra tankar, åsikter och funderingar kring böckerna. Detta tog vi sedan med oss till våra diskussioner i smågrupper, och sedan i hela klassen. När vi kom tillbaka till skolan efter jullovet skrev vi en mer ingående analys av en av böckerna, och dess budskap. Vi formulerade en tes om vad vi tyckte att boken handlade om på det djupare planet, vad vi tänkte att boken ville förmedla. Utifrån detta letade vi sedan efter citat i den valda boken som kunde styrka vår tes. Och som avslutning på det hela tolkade vi ett citat från en av böckerna – i form av en skulptur. Till vårt förfogande hade vi slöjdsalarna där vi använde alla tänkbara material från både textil- och träslöjden för att skapa en skulptur som visade vår egen tolkning av det valda citatet. Alla fina skulpturer blev sedan en utställning som fanns att beskåda på Vänersborgs bibliotek.
Hela projektet var en väldigt roligt upplevelse. Efter en svenskalektion kunde man rycka tag i en kompis, som redan hade läst boken man höll på med för tillfället, i korridoren. Och snabbt, innan man behövde skynda vidare till nästa lektion, redogjorde man för sina teorier om vad som skulle hända härnäst, och så fick man alltid det där finurliga “kanske” till svar.
Det var nog framförallt ”Janne, min vän” som skapade många, och långa, diskussioner. Boken, som utspelar sig i 50-talets Stockholm, är som gjord för att läsaren själv ska få lägga mycket tankekraft på att försöka lista ut vad som pågår. Tidigt i boken förstår man att någonting inte riktigt står rätt till, men man vet inte vad. Och de desperata försöken att förstå har gett upphov till många, lätt frustrerade, samtal läsarna sinsemellan. Ganska många luncher har gått åt till att diskutera karaktärer, handling och teorier – och det gäller faktiskt alla tre böcker, inte bara ”Janne, min vän”.
Och det var just också boken om Janne som jag själv blev lite extra fäst vid. Det är en väldigt speciell bok – både språket, berättarstilen och handlingen skiljer sig från allt annat jag har läst. Just att språket var så annorlunda än vad man var van vid gjorde att det tog ett tag att komma in i boken, men när man väl hade tagit sig förbi de första sidorna och lärt känna den så blev den helt fantastisk.
Vår svensklärare skrev också ett brev till Peter Pohl och berättade om vårt projekt, och skickade med några av våra bokanalyser som exempel. Peter Pohl svarade och skrev att han ”blev mycket imponerad över deras analyser och synpunkter.” Han fortsätter: ”Härligt att läsa dina elevers texter och se hur mycket av undertext de har lyckats förstå av det som ligger under den skrivna texten. Jag måste beklaga att jag inte längre kan uttrycka hur bra jag tycker om deras texter, eftersom jag inte kan uttrycka mig själv särskilt bra längre [Peter har drabbats av stroke], men det är roligt att se att det jag en gång har skrivit har gjort så starka intryck hos dina elever.” Hela svaret var på något sätt rörande att läsa. Det kändes fint att få höra att han uppskattade vårt arbete, på samma sätt som vi uppskattade hans böcker.
Kommunikation är en viktig del av livet och av samhället – dels för enskilda individer, men även när det kommer till bevarandet av demokratin – och jag tror att läsning och böcker i allra högsta grad bidrar till uppbyggandet av förmågan att kommunicera. Läsning utvidgar ens ordförråd, man lär sig att bättre sätta ord på sina tankar och känslor, vilket jag tror kan vara viktigt för ens eget välmående, och att uttrycka sig kring frågor som känns viktiga för en.
Genom att utveckla dessa förmågor får man en större möjlighet att påverka sin omvärld. Dessutom är det en fördel att kunna uttrycka sig korrekt i, kanske framförallt skrift, när man ska söka jobb. Men läsning kan inte bara vara bra för de där lite halvt tråkiga sakerna som att man lär sig att uttrycka åsikter. För förutom att böcker bidrar till en bättre kommunikationsförmåga kan de också ge oss en fantastisk möjlighet att få upptäcka nya världar. Tack vare internet har jag fått möjlighet att känna samhörighet med andra människor, som jag inte har träffat och knappt vet vilka de är, bara för att vi råkar älska samma bok.
Vi kan nog alla vara överens om att det är kul att titta på film – att läsa blir för mig ett sätt att uppleva den världen, men på ett sätt som känns mer personligt. Jag får utrymme att själv föreställa mig karaktärer och platser, och känner dessutom en starkare emotionell koppling till karaktärerna då deras tankar ofta beskrivs på ett helt annat sätt i böcker än i filmer. Det är långt ifrån lika många filmer som böcker som har fått mig att känna starka band till karaktärer.
Även om vårt läsprojekt har varit fantastiskt roligt så var det inte alltid helt smärtfritt. Alla böckerna är rätt känslosamma och innehåller flera sorgliga scener som träffar en rakt i hjärtat, och lämnar en i en gråtande hög. Men jag är också otroligt glad att det var just de böckerna vi läste. Det är tre väldigt bra böcker som jag aldrig hade valt att läsa själv, men de är definitivt läsvärda, så jag är glad att jag fick chansen till det i skolan. Och numera står ”Janne, min vän” faktiskt i bokhyllan hemma.