Länge har utvecklingsarbete inom skola handlat om att någon berättar för andra hur man ska göra. Någon pratar och många lyssnar. Verkningsgraden på den typ av arbete är ofta högst begränsad. I nästa steg har många rektorer insett betydelsen av att vika tid åt dialog kring skolans utvecklingsområden. Inte minst när aktionsforskning och moduler från skolverket stått som förebild. Viss frustration bland ledare uppstår dock när de märker att dessa kollegiala samtal förvisso ofta är trevliga men mer sällan förändrar hur lärare gör och tänker. Lösningen stavas då ofta samtalsledare vilka förväntas föra samtalen från en ”trevlighetskultur” till dialoger som också innebär ett kollegialt lärande. Det är ett stort ansvar och utmanade uppdrag att ta sig an. När rektorer inom grundskola och gymnasiet blickar på sin personal faller ofta valet på skolans förstelärare. Det är ett logiskt val då många skolor tidigare famlat lite kring hur förstelärarens skall användas på bästa sätt. Även om försteläraren är ett klokt val visar det sig inte sällan att dennes förmåga och kunskap att leda sina kollegor i önskvärda samtal brister. Så vem ska hjälpa samtalsledaren?
Vad Frida Professional kan bidra med
Frida Professional har lång erfarenhet av att utbilda samtalsledare inom skola. Här kommer våra bästa tips för att skapa kollegiala samtal som resulterar i kollegialt lärande. Den första utmaningen som behöver övervinnas för samtalsledaren är helt enkel att våga ta rollen som samtalsledare. Det är svårare än man tror att leda sina kollegor i ett samtal. Som kollega är man (med rätta) rädd att trampa sina kollegor på tårna och det kan då låta ungefär så här: –
”Tycker ni att vi ska en samtalsform som jag (samtalsledaren) förberett? ”Nej, jag tror inte det behövs. Vi känner ju varandra så väl”. ”Ok, då pratar vi väl bara lite då.”
Vi som arbetat med samtal i olika former vet att formen är helt avgörande för vilken typ av samtal som sker i gruppen. För att stödja samtalsledaren behöver det finnas tillfällen då flera samtalsledare möts och får stöd i planering av mötets innehåll och form men också själva får uppleva de samtalsformer som de i nästa steg skall leda. För att hjälpa samtalsledaren i sin roll är det också viktigt att den har fått lära sig kring hur man gör en kontextmarkering för det kollegiala samtalet som skall ledas. I kontextmarkeringen är avsikten att tid, roller och uppdrag blir tydliga både för ledare och deltagare. En viktig fråga för samtalsledaren att veta innan mötet handlar huruvida samtalsledare kommer att själv delta i samtalet eller ”bara” leda sina kollegor. Vid de första sammankomsterna fungerar det oftast bäst om samtalsledaren endast leder sina kollegor i de samtal som förs. Då kan samtalsledaren bli trygg i att instruera och upprätthålla samtalsformer samt ansvara för tid. Det medför att deltagarna känner sig allt mer bekväma med samtalsledarens roll. På länge sikt är det ur ett organisatoriskt perspektiv slöseri att inte ha med sina kompetenta förstelärare i själva samtalen. Så när ledaren och deltagarna blivit mer trygga med uppdraget och rollerna kan samtalsledaren själv börja delta. Det är också ett steg i att gruppen mer och mer gemensamt tar ansvar för form och tid.
Att samtalsleda i praktiken
Att samtalsform flera gånger nämnts beror på att vi vet att val av dessa är avgörande. I den kollegiala gruppen finns ofta roller där vissa personer hörs mycket och andra intar en mer passiv roll. För att få till ett kollegialt lärande krävs att ett demokratiskt rum skapas vilket bland annat innebär att talutrymmet fördelas rättvist. För den som är van att prata blir det lätt att samma berättelser upprepas och övriga bekräftar upplevelserna. Det leder inte till en förändring i kollegiets sätt att tänka och göra. För samtalsledaren kommer det att finnas ett initialt motstånd för att bryta den rådande samtalskulturen. Genom en tydlig kontextmarkering finns det chans för samtalsledaren att säga saker i stil med: ”Just idag har vi ett samtal som syftar till oss att vi ska utmanas och lära nya saker och sätt i linje med skolans lokala mål. Det innebär att jag kommer att leda dagens möte och vi kommer att föra dialoger i några olika samtalsformer. Så här ser programmet för mötet ut. Strax börjar vi med en samskapande inledning.”
Som samtalsledare är det viktigt att inte luras in i en expertroll. Med viss raljans kan kollegor utrycka sig i stil med: ”Det kan väl du förklara som ändå är förstelärare.” Samtalsledaren känner ofta ett initialt tryck på att vara duktig och svar klokt men samtalsledarens roll handlar främst om att hålla riktningen i samtalet, ansvara för tid och för att det finns en variation genom val av form. Andra saker att beakta är när det är läge att stanna upp och konstatera var gruppen är i flödet och lärandet samt av vem och när dokumentation bör skapas. En viktig aspekt är också att återkommande leda dialoger om själva samtalet. På denna metanviå kan gruppen tillsammans reflektera kring saker som: vilket djup har nåtts, i vilken grad har ordet fördelats samt vilket lärande som skett. Slutligen är det viktigt att hitta tillfällen för genuint beröm när önskvärda beteenden iakttas. Ett bra sätt för detta är att avsluta varje tillfälle med ett ”vackert avslut”. Där skulle den avslutande frågan till var och en i gruppen kunna vara: Vad tar du framför allt med dig från dagens möte?” eller ”Vad tycker du var det bästa med dagens möte?”.
Det finns många fler aspekter att beakta kring samtalsledarrollen. Ett bra ställe att lära mer är inom systemteori med författare som Oscar Öquist. Frida Professional har stor erfarenhet av kollegiala samtal som nått oanade höjder – eller kanske rättare sagt större djup. Helt klart är att dialogen är avgörande för att skolutveckling ska ske och genom kloka och förberedda samtalsledare ökar chansen att varje skola kan nå sin fulla potential.