Bild - På tågluff till Europaparlamentet
  • Författare: Mikael Sunnanquist, biträdande rektor

På tågluff till Europaparlamentet

På Frida är det tågluffarmetaforen som enklast beskriver vår grundinställning i stort och smått. Här berättar Mikael Sunnanquist om hur tågluffaren lever och frodas på gymnasiet – och visar med hjälp av ett konkret exempel hur det går till att verka i sann tågluffaranda.

På Frida utbildar vi tågluffare. Denna strävan har givit energi, mening och riktning för Frida i över ett kvarts sekel. Man kan såklart fråga sig vad detta egentligen betyder och jag tror att svaret kan låta lite olika beroende på vem man frågar. När någon frågar mig kan mina förklaringar lätt bli lite högtravande och kanske aningen svävande … ofta låter det något i stil med:

 

”Vårt uppdrag är att utbilda aktiva samhällsmedborgare, och därför behöver vi öva eleverna i att aktivt utöva inflytande på sin utbildning, sitt sammanhang och på sin omvärld.” Eller: ”Vi vet inte vad framtiden kommer erbjuda så vi måste försöka förbereda oss på det oförutsedda.” Eller: ”Vi har en bred syn på vad utbildning är och fokuserar på hela individen. Tillit, relationer, självkänsla, samarbete och reflektion är viktiga ingredienser.”

Ibland återfår jag ”bara” gillande nickningar, men ibland kommer den ärliga följdfrågan: Men HUR gör ni då? Självklart finns det många svar på den frågan också, men visst är praktiska exempel bra! Därför tänkte jag bjuda på några exempel kring tåglufferi taget från vårt internationella arbete.

I våra styrdokument står det att skolan ska bidra till att ”elever får en identitet som kan relateras till inte bara det specifikt svenska utan också det nordiska, det europeiska och ytterst det globala. Internationella kontakter och utbildningsutbyte med andra länder ska främjas.” (GY2011, s. 7). Med andra ord borde internationella perspektiv genomsyra våra utbildningar och vill man utmana sig lite till kan man till och med argumentera för att ett pass vore behövligt i gymnasieskolan. Så HUR gör vi då?

Till att börja med så har Fridagymnasiet sedan starten deltagit i flera EU-projekt tillsammans med andra europeiska länder. Under nuvarande läsår har vi samarbeten med inte mindre än nio länder (Danmark, Nederländerna, Tyskland, Spanien, Kroatien, Irland, Rumänien, Slovenien och Österrike). Under åren har vi rest kors och tvärs för att lära känna andra kulturer och för att lära av varandra. Självklart rymmer dessa projekt en mängd dimensioner, men fokuset för projekten har under senare tid varit hållbarhetsfrågor.

Vidare genomförs under gymnasieåren ett europaprojekt vilket utmynnar i en studieresa till något valt europeiskt land under hösten i trean. 2019 var våra treor iväg till Tyskland och Tjeckien. Dessutom är, Fridagymnasiet också en certifierad EU-skola. Detta innebär att vi verkar för en ökad medvetenhet kring EU-frågor och kunskaper om hur Sveriges demokratiska system ser ut och hur man navigerar i det som en aktiv samhällsmedborgare. Man skulle alltså lugnt kunna säga att vi har många internationaliseringsprocesser igång och att vi ger våra elever ett lärande med många internationella och kulturella perspektiv.

Nu tillbaka till ett av mina favorit-tågluffarexempel från senare år: Eftersom vi är en EU-skola och eftersom vi, inom ramen för detta deltog i en tävling och vann, fick vi möjligheten att åka till Strasbourg med 24 stycken engagerade, tågluffande elever. När jag sitter inne i EU-parlamentet och ser Christine från årskurs 1 gå upp till podiet och utöva sin demokratiska röst genom att engagerat tala inför 751 personer om viktiga framtidsfrågor tänker jag ”Yes! Här sker ett lärande på riktigt och här utbildar vi utan tvekan tågluffare!”

Pirrigt? Förmodligen. Modigt? Tveklöst. Lärande? Absolut. Och tågluff? I allra högsta grad!

PS! Här är Christines berättelse om hur det kändes att kliva upp i parlamentets talarstol!