Maten är central hos oss på Fridaskolorna. Mätta barn mår bättre och lär sig mer i skolan. Det är en enkel men väldigt viktig sanning, och vi är stolta över vår goda mat och våra fina restaurangmiljöer. Men maten är också en hjärtpunkt i vårt arbete för hållbar utveckling. Sedan tio år har Fridaskolornas skolrestauranger innehaft Nordisk Miljömärknings Svanenlicens. Kristina Melén, som arbetar som hållbarhetsansvarig för Frida, beskriver fördelen med att använda miljömärkningar som Svanen:
“Genom att låta en tredje part både göra arbetet med att ta fram lämpliga kriterier i linje med den senaste forskningen inom miljö- och klimatområdet och sedan också kontrollera efterlevnaden av dessa kriterier, tvingas restaurangen att utvecklas i rätt riktning. Det har varit ett lärorikt men också hårt arbete att gå igenom alla dokument och få rutiner att sitta. I slutändan gynnar det vårt dagliga arbete i restaurangerna och därmed också vår påverkan på miljön i stort. Alla elever och medarbetare kan känna sig trygga med att de bidrar till en hållbar miljö bara genom att äta i våra restauranger.”
En annan viktig samarbetspartner är företaget Generation Waste, som tillgodoser Fridarestaurangerna med mätverktyg för att få statistik på matsvinnet. I två års tid har mätningar pågått och siffrorna har långsamt gått neråt, senaste året med 20%. Men det finns mer att göra. Nästa steg är att sätta tydliga mål för att minska svinnet ytterligare. Kristina fortsätter:
“När det gäller det vi slänger från tallriken finns det många olika förklaringar och kanske ursäkter. Egentligen handlar det om vanor och medvetandegöranden av dessa, vilket är svåra frågor. Man kan ju inte förbjuda matsvinn, eller hur? Det handlar om hur du som individ tänker när du tar maten, när du äter och när du är färdig. I skolans värld är det också en fråga om lärande – vad tycker jag om att äta, vad är nyttigt och bra för mig och vilka nya rätter kan jag prova och lära mig att tycka om?”
Det finns alltså en medveten tanke med skolmaten och lärandet kring den på Fridaskolorna. Vi startar redan med de allra yngsta barnen på förskolan. Linda Einarsson är kock på förskolan i Vänersborg, och i hennes kök får barnen sina allra första Frida-matmöten. Då ligger fokus på färger, former och smaker. För innan matsvinn kommer matlust.
“För mig är leken viktig. Jag vill koppla ihop lek och lärande med en nypa hållbarhet, och väcka barnens nyfikenhet på olika råvaror. Smaka, känna och lukta är tre viktiga “våga”. Jag skickar ofta ut brev och små hälsningar till barnen med roliga utmaningar och kluriga fakta om råvaror som är serverade på olika sätt. Det gör maten spännande, och öppnar upp för intressanta diskussioner på barns kloka vis.”
“Kökets alfabet” är ett återkommande tema i Lindas mathälsningar från köket. På bokstaven P hittar vi till exempel potatis.
“Den dagen fick barnen provsmaka potatis i många olika former; rå, stekt, kokt, och även potatislimpa. Hur smakar de olika tillagningarna? Vilken tycker du bäst om? På vilka fler sätt kan man tillaga potatis? Vad är pommes frites?”
Och potatisen – den kommer från trädgårdslandet på gården utanför köksfönstret, där barnen själva har odlat den. Anna Thoresson är utepedagog på förskolan. För henne är potatisodling ett verktyg som ger barnen möjlighet att få möta naturens kretslopp.
“Vi behöver ge barnen och eleverna möjlighet att förstå naturens ekosystem som vi är en del av och som vi är helt beroende av för att överleva. Vi behöver förstå hur den här komplexa väven fungerar och hur våra handlingar påverkar systemet, för att vi ska kunna fatta kloka, hållbara beslut.”
Hållbara beslut bygger på kunskap, men också på omsorg om naturen. Vi behöver bygga en egen relation till naturen som gör att den blir viktig för oss. I potatislandet får förskolans barn möjlighet att uppleva naturen med alla sina sinnen, utforska den, lära känna växter och djur och bli bekanta med naturens processer.
“Mitt uppdrag som pedagog i förskolan är att lägga grunden, att ge barnen sina första möten och upplevelser i naturen. Jag vill ge dem möjlighet att bli kompisar med naturen.”
Potatisodlingen på förskolan har många dimensioner. För de yngsta barnen är det en upplevelse i sig att gräva hål i marken, känna en potatis i handen, släppa ner den i jorden, och gräva upp något som växer. Med de lite äldre blir arbetet mer undersökande, med diskussioner om vad växter behöver för att växa och hur en potatisplanta ser ut. Gemensamt för alla är lyckan och stoltheten i att gräva upp sina egna potatisar, tvätta dem, lämna dem till Linda i köket och sedan få äta dem.
I gemensamma odlingsprojekt med skolans äldre årskurser växer arbetet ut och får ännu fler kunskapsdimensioner. Då kopplas odling, skörd och tillagning ihop med skolans undervisning i biologi, hem- och konsumentkunskap och teknik – men också med historia, samhällskunskap och geografi. Och då väcks stora frågor om människans livsvillkor och hållbar utveckling.
“När vi sitter där tillsammans och äter den lilla smakportionen av potatispytt som elever och förskolebarn tillagat tillsammans, så är det plötsligt en elev som utbrister: “Det blev inte så mycket!”. Och så ser man plötsligt i elevernas ögon hur deras olika trådar av erfarenheter börjar vävas ihop till en större förståelse. Allt det arbete de lagt ner under ett helt år – när de under hösten gröngödslat, krattat löv och täckt jorden inför vintern, under tidig vår rensat ogräs och gödslat, under senvåren sått morotsfrön och satt potatis, för att sedan nästa höst skörda och tillaga sin mat – allt det arbetet resulterade bara i denna lilla, lilla portion med mat. “Vad skulle ha hänt om vi inte hade kunnat köpa mer mat i affären?”, fortsätter en annan elev. Och här finns plötsligt en öppning. Vi pratar om livsvillkor, migration, samhällsförändringar i historia och nutid. Med grund i elevernas egna erfarenheter av att odla potatis kan vi prata om livets grundläggande förutsättningar och villkor. Det blir lärande för hållbar utveckling på riktigt.”
Social hållbarhet har alltid varit Fridaskolans viktigaste grundpelare. Vi vet att ett gott socialt klimat är absolut centralt för en god lär- och arbetsmiljö. Våra barn och elever behöver må gott i hjärtat för att också lyckas i sin kunskapsutveckling. Och när våra elever så småningom lämnar oss för att gå ut i vuxenlivet ska de kunna bidra till en bättre social hållbarhet även i vårt samhälle.
Men alla aspekter av hållbarhet vilar i grunden på ekologiska principer och vårdande av planetära gränser. Utan ekologisk hållbarhet – ingen hållbarhet alls. Det är i slutändan naturens villkor som helt styr våra förutsättningar att forma ett gott liv, åtminstone på ett globalt plan och i ett längre tidsperspektiv. Även vi på Fridaskolorna behöver flytta fram positionerna ytterligare. Att ha det ekologiska perspektivet på hållbarhet i förgrunden och att driva och utveckla verksamheten inom ramen för de planetära gränserna, utan att ge avkall på god social hållbarhet, är vårt ansvar. Det är en uppgift för oss på Fridaskolorna att gräva vidare i – både bokstavligt och bildligt. Kanske börjar det hela med en potatis?