Eftertankens ledarskap – oavsett om det kommer i form av formellt-, informellt- eller självledarskap – är ovärdeligt i en tid där utrymmet för reflektion och lärande har svårt att vinna fäste. Eftertanke kräver tid och fokus – vilket i sin tur kräver lugn – ett svårköpt tillstånd i en vardag präglad av informationsöverflöd. Utan fredade öar av ”panikfri tid” kan vi i vår strävan efter balans gå vilse i lättillgängliga och enkelt mätbara sanningar som bekräftar vår redan etablerade världsbild. Eftertanken riskerar att gå förlorad till förmån för en förenklad, kortsiktig och individualistisk syn på världen – ett linjärt förhållningssätt som leder rakt in i det mekaniska tänkandet.
I det mekaniska tänkandet beskriver vi världen som en maskin. Något vi kan kontrollera, mäta, styra och effektivisera. Det är visserligen ett användbart tankesystem som har gett mänskligheten enorma framsteg – men det har också skapat en uppdelning: mellan det inre och det yttre, mellan människa och natur, mellan känsla och logik.
Mekanisk effektivitet behöver kompletteras med organisk eftertänksamhet – en lyhördhet inför det som växer, förändras och känns – det komplexa och levande. Vår teoretiska grund bygger på flera inspirationskällor som bidrar till detta komplement – inte minst Gregory Bateson.
Gregory Bateson – en systemteoretisk förgrundsgestalt
Bateson (1904 – 1980), biolog och socialantropolog, är en av systemteorins förgrundsgestalter. Han förespråkade ett ekologiskt och cirkulärt tänkande där världen ses som ett levande system. Ett ekologiskt nätverk där varje del påverkar och påverkas. Där hållbarhet inte handlar om regler och kontroll, utan om samspel och relationer. Det handlar om att verka i ett växelspel mellan del och helhet – att se träden OCH skogen – och att agera kortsiktigt med långsiktig hållbarhet som kompass. Utan detta förhållningssätt riskerar linjära lösningar på komplexa problem att ersätta ett problem med flera nya – och mer svårlösta utmaningar.
För illustrera det behov av ekologiskt tänkande som Bateson argumenterade för, samt de potentiella fällor som linjära löningar på komplexa problem innebär – kan vi använda oss av två historiska exempel.
Katter från skyn och den linjära fällan
Ett av de mest ökända exemplen på linjärt tänkande applicerat i fel kontext är ”Operation Cat Drop”. På 1950-talet plågades Borneo av malaria. Det linjära problemet var tydligt: myggor sprider malaria. Den linjära lösningen var enkel: vi utrotar myggorna med DDT.
Operationen blev en framgång. Myggorna dog och malarian minskade. Men systemet slog tillbaka. DDT dödade inte bara myggor. Det dödade också parasitsteklar, vars larver levde i husens tak. Utan steklarna förökade sig larverna, och taken rasade. Samtidigt förgiftade DDT:t kackerlackor, som åts av geckor. Geckorna blev långsamma av giftet och blev ett lätt byte för katter, som förgiftades och dog. Utan katter exploderade råttpopulationen, som bar på pest och tyfus.
Den linjära ”lösningen” på malariaproblemet hade skapat flera nya, värre problem. I en desperat ”fix” tvingades man till sist släppa in nya katter med fallskärm över byarna.
Historien må ha inslag av myt och dramatisering – men DDT-besprutningen, oavsiktliga ekologiska konsekvenser och katter i fallskärm är vederlagda händelser som med all tydlighet visar risken med att agera mekaniskt i komplexa system. Precis som i fallet med vargarna i Yellowstone.
Vargarna i Yellowstone och det systemiska förhållningssättet
Det mekaniska tankesättet är som sagt effektivt och har en självklar plats i våra liv, vi behöver inte en ersättning av tankesätt – utan ett komplement. Vi låter det illustreras av ytterligare en historisk anekdot – återinförandet av vargar i Yellowstone nationalpark. På 1920-talet hade vargarna i Yellowstone utrotats – en linjär lösning för att skydda älgstammen. Konsekvenserna blev, precis som på Borneo, katastrofala.
Utan vargar ökade älgpopulationen. De åt upp växtlighet längs flodbankerna, rötter som band jorden eroderade bankerna, vattnet ändrade kurs, blev bredare och varmare. Fiskar dog, bävrar försvann och ekosystemet rörde sig sakta men säkert mot en hotande kollaps.
1995 återinförde man vargarna. När älgarna inte längre kunde beta öppet vid floderna började träd och buskar att återvända. Rötterna band jorden, floderna stabiliserades, bävrarna kom tillbaka och byggde dammar varpå nya våtmarker skapades. Man ”styrde” inte älgarna, man ”fixade” inte floderna. Man återinförde istället en vital del av systemet och lät det läka sig självt.
Berättelsen behöver såklart läsas med ödmjukhet inför att några av dess mest dramatiska inslag bär spår av myt och pedagogisk förenkling. Ekologin i Yellowstone är mer mångbottnad än den linjära kedja som återges och forskningen lär ge en mer komplex bild än populärvetenskapliga varianter av berättelsen. Just därför är den ändå värdefull. Den påminner oss om att det är lätt att förföras av enkla förklaringar – både när vi avrundar historien och när vi försöker lösa problem. Det avgörande är inte om varje steg i kedjan inträffade exakt så som myten beskriver, utan vad den riktar vår uppmärksamhet mot: att system lever och svarar utifrån relationer snarare än isolerade orsaker. I det ljuset blir vargens återkomst mindre en saga om naturens mirakulösa läkande och mer en påminnelse om att verklig förändring ofta sker när vi låter tillit och relationer verka – istället för reglering och kontroll.
Alla gör så gott de kan utifrån sin förståelse
Rubriken ovan pekar mot att lärande och verklig utveckling förutsätter en förändrad förståelse. Det är precis det som fredade öar av ”panikfri tid” kan erbjuda – en möjlighet att bryta invanda tankemönster och utifrån förändrad förståelse få syn på nya handlingsalternativ. Att ge en organisation förutsättningar att förstå sin verksamheten utifrån något mer än linjära och enkelt mätbara perspektiv görs INTE utifrån en manual med regler och checklistor – det vore att försöka agera systemiskt på mekanisk väg – ”a contradiction in terms”. Att ge förutsättningar för ekologisk förståelse, byggd på tillit och relationer, förutsätter att vi låser tid till eftertanke där vi ges möjlighet att förstå våra handlingar utifrån en systemisk kontext. Vi gläntar på dörren till vad det kan handla om genom en sammanfattning av tre systemteoretiska perspektiv – presenterade i linjär och logisk ordning (som sagt det linjära tänkandet har viktiga funktioner att fylla):
- Varje handling sker i en kontext och det sätt som vi förstår kontexten på ger ramen för hur vi förstår handlingen (fritt tolkat från Gregory Bateson).
- Ledning handlar om att samordna förståelse och handling (fritt tolkat från Humberto Maturana).
- Språket är ledarens lykta – det som synliggör kontext och handling. Det vi lyser på är det vi ser – och därmed utgångspunkten för vår förståelse och handling (fritt tolkat från David Cooperider och Suresh Srivastra).
Vad låter du din lykta lysa på?